Förra veckan öppnade jag mig för Elsa på Baaam och berättade om min livskris och cancerhistoria. Min berättelse via hennes ord finns nu att läsa på Baaam.se

Tack för att ni har valt att dela just mitt livsöde med era läsare!

Nu ska jag till kontoret för en fullspäckad dag innan jag rundar av med ett roligt event tillsammans med min Danielle. Vi hörs senare!

Life liksom. Livet deluxe. Livet på en pinne. Jag vet inte vad jag ska säga liksom - livet. Här på Koh Samet.

De här bilderna får mig verkligen att reflektera - speciellt eftersom jag började dagen med ett besök på Sahlgrenska. Ni ser mitt svullna lår? Jävla cancer alltså. Under den stora operationen i november 2014 plockades 24 lymfkörtlar ut ur buken på mig för att kartlägga eventuell spridning av min cancer. Lyckligtvis fanns ingen spridning, men ena sidan av mig har liksom inte återhämtat sig vilket i tid och otid resulterar i att höger fot och ben svullnar...

Oftast hjälper det med att ha kompressionstights ett par timmar och sedan är det bra, men under vår långflygning till Thailand hände något. Det värkte länge och i kombinationen med värmen vi möttes av tog det flera dagar innan det började lägga sig. Enormt frustrerande. Ont och fult. Och idag hade jag äntligen tid på fysioterapin. Mycket av svullnaden har lagt sig men mitt högra lår är fortfarande 5cm tjockare än det vänstra...

Summasummarum: Var på väg att vända i dörren efter sjaskigt bemötande av en bitter receptionist - jobba inte med människor om du inte gillar människor. Möttes efter ett par minuter av en riktigt duktig och entusiastisk fysioterapeut, så nu inväntar jag både nya specialbeställda kläder och har bokat in min första tryckluftsbehandling. Redan på fredag borde jag ha första uppsättningen av nya tights hemma så till helgen blir det garanterat flera powerwalks för att skaka liv i lymfkörtlarna och hjälpa dem till rätt plats igen.

Sa jag livet? Det är rätt bra ändå, även om cancern gör sig påmind varje dag. Men mitt 17cm långa ärr på magen? Rätt cocky, hu?

...Koh Samet.

Morgonen dag två checkade vi ut från det första hotellet och checkade in på det nya. Och jag började även denna morgon med en färsk kokosnöt. Det är ju så himla gott - men min sambo tycker mest att det smakar gräs, haha.

Min sambo fick tips om en riktigt bra tatuerare på Koh Samet - så efter att vi eftermiddagen dagen innan hittat rätt, bestämde de tid för att prata ihop sig och skissa. Även om man inte kan tro det när man ser min sambo med kläder så är halva kroppen utsmyckad med diverse saker - och äntligen ville han påbörja sin sleeve. I 40-årspresent fick han av sin lillebror en gemensam tatuering (båda bär den) som berättar om deras liv som hans lillebror själv ritat. Väldigt fin, och vi alla blev väldigt rörda när han berättade vad alla delar betydde. På samma arm har han nu byggt på med andra betydande saker, bland annat datumen för hans döttrars, min och lilla Leonels födelser - de är utmärkta som hjärtan på en gammaldags urtavla med datumen under. Tatueringen gjordes vår tredje dag på Koh Samet och då passade även jag på att göra en liten gaddning.

➕For the day I got cancer and a part of me died, and for the day I officially got my life back🖤